Test: restaurangen Latva – ett välkommen tillskott i Helsingfors
Helsingfors krogscen växer så det knakar! Var det inte nyss jag var där och gjorde en restaurangguide? Ändå har det kommit nya ställen varje gång jag åker dit. Alltså kan man inte besöka Helsingfors för ofta! Den här gången var jag på restaurangen Latva.
Nu när jag nu skulle till Helsingfors fick jag tips av bloggerskan, tillika finskan, Bakemybreatheaway om krogarna Latva och Chapter. Vi fick bord på Latva. Jag fick för mig att det var en fiskrestaurang. Eventuellt på grund av att allt på hemsidan illustrerats med en helstekt fisk på ett silverfat. Det är på intet sätt en signifikativ rätt för Latva.
Vi tog alla den lilla avsmakningsmenyn som skulle vara fyra rätter för 54 euro. Det lades till många rätter så i slutänden blev det nog snarare åtta serveringar och menyn är verkligen prisvärd.
De var också ena rackare på att blanda drinkar. Den här snygga heter Pacific Smash och var gjord på Macchu Pisco, citrongräs, ingefära, basilika och lime.
Före de ”riktiga” rätterna kom in fick vi gott surdegsbröd med gott smör och picklade grönsaker. Sedan kom italienska friterade risbollar, arancini. Dessa smakade fantastiskt mycket av portabello och bara doften… AH! För en svampälskare som jag så tillhörde det här nog favoriträtterna. Den gröna aiolin på kål var snygg men överflödig då risbollarna var helt perfekta på egen hand.
De ”riktiga” rätterna började med en ceviche på vit fisk med grön tomat och picklad fänkål. Aldrig, aldrig mer ska jag servera en ceviche utan picklad fänkål. Den gav både god syra och fint krisp! Det här var ingen traditionell ceviche med massa syra från lime och inte ens en gnutta koriander. Men likafullt en underbar rätt. Kanske man bara skulle kalla den något annat?
Samtidigt som cevichen kom också en råbiff som var helt magisk, dock inte så snygg på bild. Jag har alltid svårt att gå förbi råbiff om det finns på menyn. Asiatisk råbiff lockar lika mycket som klassisk. Men jag är ganska petig med tillbehören. Det som ser ut som spritsad mjukost på den här är björkbarksrökt äggcreme. Den gav inte jättemycket smak. I råbiffen fanns knaperstekt rågbröd som gav ett perfekt krisp. Och med lite av de picklade grönsakerna vi fick in i början till så blev det en fulländad rätt.
Kockens version på potatis- och purjolökssoppa var en underbar potatiscreme med forellrom och bakad purjolök. Len, salt och hm.. eventuellt ganska fet? Hur som helst inga problem att matcha med vinet, Zimmerle Egoist Riesling trocken, som vi hade i glasen.
Varmrätten var en stekt torsk med broccolini och beurre blanc med ramslök. Här tyckte vissa att det var den bästa rätten, men för mig var smårätterna höjdpunkten.
Som grädde på moset kom en fullstor dessert in trots att vi inte beställt någon. Och trots att vi inte heller lämnat någon plats för dessert var det ingen som inte i princip slickade sin tallrik då vi väl smakat på majspudding med vaniljglass, chipotle-kolasås och popcorn. MUMS!
På tungt vägande plussidan: finns en rymlig och harmoniskt inredd restaurang med sobra men ändå djärva färger. En diskojocke spelar bra och blandad musik på lagom volym. Servicen är trevligt uppsluppen och charmig. Allt känns väldigt modernt och 2018.
På den pyttelilla minussidan: snälla sluta lägga en stor hög gröna blad på precis alla rätter. Det var aldrig kul med rucola. Och även om det här är blandade örter, kanske till och med plockade från en trädgård i närheten, är det ändå en hög med gröna blad som jag inte vill äta upp.
Betyg: Latva får fyra starka salmiakpastiller!