Test: Ett dygn för foodies på The Winery Hotel
När The Winery Hotel stod nyöppnat var jag mycket imponerad efter mina besök. Både av det opretentiösa sättet man provar vin på där och den fantastiska maten i restaurangen. När jag nu fick en chansen att testa Ett dygn för foodies, kunde jag inte tacka nej.
Att jag dessutom fick sällskap av vinpoddaren och skribenten Amalia Gonzalez Stöckel gjorde att saken var biff. OBS! Missa inte Amalia Gonzalez Stöckel och Carlos Noréns charmiga och lärorika vinpod: Dos Gardenias. Finns där poddar finns. Jag fick offra en helg i stugan med man, bastu, grill och yatzy för att få vara med om denna middag. Men det var det lätt värt!
När The Winery öppnade var det som att folk stått och väntat på att något bra skulle hända just i det gudsförgätna och avlägsna hörn av Solna där hotellet slog upp portarna. Stället fylldes direkt av vinintresserade och aw-sugna människor. Underbart att komma tillbaka och se att det håller i sig. Lobbyn är som ett stort vardagsrum med mysbelysning, generösa skinnmöbler, stora mattor och sorlande människor. Ett skönt ställe!
Jag har redan skrivit om The Winery, rummen, frukosten med mera här!
Så nu tänkte jag fokusera på dessa event som The Winery ordnar varannan månad. Ett dygn för foodies innebär en middag vid stenbordet, med ett sällskap du inte känner, men hinner lära känna under kvällens långa och generösa middag. En vinprovning till middagen. En övernattning i mysigt rum och deras suveräna frukost. Pris från 2440 kr per person och då har du också tillgång till gym och utomhuspool. De har redan haft två stycken, en skördemiddag och nu denna gåsmiddag. På deras hemsida kan du kika efter nästa tillfälle i kalendariet.
Kvällens middag, som är inriktad på gås då det är Mårtens Afton, inleds i själva vineriet. Det är kul att stå bland ståltankarna och lära känna sitt middagssällskap och Emma Kjaernes som berättar om alla viner. Vår grupp på tio personer är alla pratsamma, roliga och trevliga. Vi är kompisar redan till fördrinken!
Aperitifen intas i vineriet – bra start på en middag
In i vineriet kommer också kökschefen Andreas Ostenfeldt och konditorn Per Bäckström för att servera ”snacks” och berätta lite om hur de jobbar med dessa middagar. Blomkålssoppa med tryffel, BBQ-grillade morötter och friterad grönkål med ostcreme slinker ner som en dans medan sommelieren Emma Kjaernes berättar mer om vineriet och vingården Terreno i Toscana. Som aperitif dricker vi ett italienskt rosébubbel gjort efter champagnemetoden: Rainoldi brut rosé.
Efter en kvarts häng i vineriet är det dags att gå upp för trappan till restaurangen. Där tar vi plats vid det vackert dukade stenbordet. Här ryms 20 personer, men att vara 10 visar sig vara helt perfekt. Jag hinner prata med alla runt bordet.
Klassisk gåsmiddag har jag fått nöjet att äta sedan jag flyttade till Stockholm. Det är inget man pysslar med uppe i Luleå där jag är född. Men på lyxiga Grand Hôtel och på klassiska Tennstopet har jag fått äta gås med alla klassiska tillbehör. Här på The Winery har man liksom uppdaterat gåsmiddagen. På ett mycket lyckat sätt.
Svartsoppa à la The Winery Hotel
Middagen börjar med en bit stekt anklever på brioche. Till den dricker vi en Pinot Gris från Alsace, 2016 Albert Mann. Fruktsötman möter anklevern på det mest angenäma vis. I Frankrike, får vi veta, dricker man inte sött vin till anklever om den serveras som en tidig rätt under middagen.
När det är dags för svartsoppa blir det diskussion runt bordet då några (ytterst få) har problem med att äta blod. Även en taxichaufför tog upp detta med mig och undrade om jag inte tyckte att det kändes märkligt att äta något som är lagat av blod. Det gör jag inte! Eventuellt för att jag är uppvuxen med blodpalt som den mest naturliga maträtten näst efter potatispalt. Men också för att blod är en del av ett djur, och jag äter ju nu djur. För mig är det inte konstigare än att äta någon annan djurdel. Synd att slänga liksom.
Samtidigt är jag mycket glad och imponerad av The Winerys tolkning av svartsoppa. Här blir den mer som en sås med goda tillbehör. Precis lagom mycket soppa – för det är en mäktig rätt. För den som vill ha mer än så finns hela kannor med svartsoppa framställda på bordet, så det är bara att ta för sig. Till soppan dricker vi madeira, Barbeito Rainwater. Lustigt nog samma sort vi fick på Fratzén för en vecka sedan. Är det en trend då? Maderian är inte toksöt och passar utmärkt till den kryddiga soppan.
Det blir en lååååång härlig middag!
Nu tar vi en paus mellan rätterna och får in ett rött vin, Terreno Chianti Classico Riserva Lignanello 2008, att bara sitta och sippa på. Dessertmästarna-vinnaren och konditorn Per Bäckström har jag tidigare mött när han var på Wienercaféet. Nu är han här och serverar sina makalöst goda skapelser. Mellan rätterna får vi in en supersyrlig citronsorbet att rensa smaklökarna med. Det funkar!
Så kommer äntligen huvudrätten in – gåsen! Här har man ändå hållit det ganska klassiskt med rödkål och brysselkål. Istället för potatis och äpplen serveras gåsen med små kroppkakor. Yum! Många tycker att brysselkålen är den bästa de ätit. Mitt sällskap Amalia Gonzalez Stöckel sitter och okynnesäter de små kålhuvudena långt efter att gåsen är slut. Bra betyg.
Till gåsen får vi två olika Bourgogner, helt väsensskilda. En ”modern” med naturvinskänsla: 2016 Domaine Marc Soyard montre cul, och en klassisk: 2005 Domaine Lucien Jacob ”En Song”. Jag är ju så mesig när det kommer till röda viner. Inte alls äventyrlig som mitt sällskap. Jag hejar lätt på den klassiska. Den nyskapande Bourgognen luktar fuktig jord och smakar… också fuktig jord. Jag behöver inte den sortens utmanande viner har jag märkt. Jag är en enkel sort! Jag vill bara att det ska vara gott. Inte utmanande.
Bra stämning runt stenbordet
Nu står magen ut i alla fyra hörn och stämningen är så uppsluppen vid det stora stenbordet att stackars Emma Kjaernes har svårt att få tyst på oss när hon ska berätta om vinerna. Till en bit ost, Hillsand Blå, serveras 2008 Terreno Lignaello, Toscana.
Jag har länge hävdat att jag inte är en efterrättsperson. Jag hoppar gärna över desserten och tar två förrätter har jag sagt. Glöm allt det. Jag är VISST det en dessertperson. På de senaste härliga luncher och middagar jag haft nöjet att gå på har efterrätten varit min absoluta höjdpunkt! Förrätterna och desserten.
Så blir det även i dag. Per Bäckströms tolkning av äppelkaka liknar ingenting jag tidigare ätit. En syrlig puck av äppelbavaroise serveras med vaniljglass, krunshiga bitar av stekt mjuk pepparkaka, äppelgelé, citronverbena och lemoncurd. OMG! Så fruktansvärt gott! Nyss var jag mätt men nu slickar jag ändå tallriken. Till detta Vin Santo del Chianti Classico, Terreno, Toscana Italien.
På riktigt ett dygn för foodisar
Ett dygn för foodies passar den som älskar mat och vin i kombination och vill kunna fråga om allt hela tiden utan att känna sig dum. Det passar också den som vill träffa andra mat- och dryckesintresserade människor. En av de stora höjdpunkterna med hela kvällen är hur Emma pratar om vinerna och beskriver möten med olika vinmakare. Personligt och ärligt. Supermysigt att få vara med om, plus lärorikt!
Jag fick också ta en tur i köket med kökschefen Andreas Ostenfeldt och det känns verkligen som att jag är så pass nära kockar och servitriser att jag hela tiden kan fråga om saker. Och det är ju lite så där jobbiga matmänniskor eller så kallade foodies kan vara. Att vi ska fråga om allt! Men här blir man inte den pinsamma som sticker ut. Alla vid stora stenbordet frågar om saker.