Tequila rose – när du behöver ett järn…

Det hände sig på den tiden krogen Hotellet fanns på Linnégatan 18, jag tror runt år 2000. Där är nu japanska restaurangen Kasai. Där var jag på efter jobbet-vin med en vän. Jag var superglad över nytt jobb som jag just fått och ville fira detta.
Vännen var berusad redan när han kom och tog till flaskan ganska rejält och svepte några glas vin på raken. Jag blev sur över detta och tyckte inte alls att det kändes som att han firade min framgång. Grinig var han och dessutom plakat.
Han blev utslängd kort därefter och jag stod kvar i baren med en dryg nota. Utanför kunde jag se dörrvakten försöka hjälpa min vän så att han inte skulle sitta mitt på gatan, utan snarare på trottoaren. Jag gick ut och försökte prata med vännen om att beställa taxi hem, men han var varken sugen på snack eller taxi. Jag gick tillbaka in i baren och sa:
– Ja herregud nu behöver jag allt ett järn!
– Okej, sa bartendern, vad ska det vara? Whisky?
– Nä, jag tar en fyra Tequila Rose.

Gräddlikör – bara för de riktigt tuffa!

För dig som inte känner till Tequila Rose kan jag berätta att det är en gräddbaserad likör med smak av jordgubbar, alkoholhalt 15 procent. Den är knallrosa och påminner starkt om smält jordgubbsglass med lite sprit i. Knappast det en cowboy väljer att svepa på saloonen för att skölja ner resdammet, men ändå. Jag anser att det blir ett järn så fort en häller upp spånken, saft eller likör i ett sådant där fult shotglas som ser ut som en äggkopp av glas. Så tjockt att det förmodligen studsar när en slänger det över axeln. Om du dessutom står i en bar och sveper det (som cowboysare brukar göra) så är du ju hemma! Med tuffheten alltså.
Blev livet bättre? Jo, men kanske ändå lite!