Surtrömmingslunchen på Tennstopet testad
Tack vare en arbetskompis som efterlyste vår gamla tradition, att äta surströmming här på Allt om Mat (instängda i provköket), började jag undersöka om det fanns bord kvar på Tennstopets lunch på premiären i torsdags.
Visst gjorde det det! Fyra pers skulle de i alla fall kunna trycka in. Kompisen i fråga var tyvärr inte här den dagen utan mitt sällskap blev istället kollegorna Lotta Jenkinson som har bloggen Jenkfood här intill, och vår layoutare Anna Grandin som bara smakat suris en gång tidigare och det var 25 år sedan.
Tennstopet serverade Oskars (tuffare) och Röda ulven (rundare i smaken) tillsammans med hårt och mjukt tunnbröd, lök, gräddfil, smör och tre ostar.
På något sätt hade vi fått för oss att jag var surströmmingsgalningen i sällskapet. Det visade sig stämma dåligt. Den absoluta nybörjaren Anna klämde sju fiskar. Lotta åt sex stycken och jag åt två. Precis som vanligt alltså. För mig är den mer som en krydda, likt sardeller. Jag brer mycket smör på ett hårt tunnbröd, toppar med mosad potatis och tar yttepyttesmå bitar av den toksalta umamibomben surströmming och sprider ut jämt över mackan. Den här dagen med en lättöl till. Absolut ingen rå lök (som jag har svårt för i alla lägen) och gräddfil och tomater har jag aldrig begripit mig på.
Men detta kan vara taktiken som gör att jag nu är sugen på att äta surströmming igen!
För er som missade premiären fick jag ett trevligt meddelande från Malin Söderbergs restaurang Hjerta:
Hjerta på Skeppsholmen håller surströmmingsskivor 4-5/9 och då serveras nog bland annat hennes egen burk som vi på Borkbo Salteri har nöjet att göra åt henne – och som faktiskt heter Malins Mix! Finns annars i ganska små upplagor, men kan nog hittas på Melanders Fisk eller på Kvantum i Sickla.
Jag ska försöka hitta en burk till nästa skiva, som blir av redan onsdag den 27! Hurra!!!
Det enda jag kan känna viss surhet över är att lunchen med en lättöl gick på 350 kronor och kaffe inte ingick. Kära Tennstopet så mycket goodwill ni hade fått på en kopp kaffe! Det som gör mig gladast är servitriserna på Tennstopet. Fullblodsproffs som har total koll på fullsatt lokal med folk som snapsar till lunch. Och alltid klämmer till med ett leende och en blinkning i rätt ögonblick. Åååh, bara servicen är värd att gå hit för! Jag tror jag gör om det nästa år!