Mitt första besök på Solen
Nu när Adam & Albins hyfsat nyöppnade ställe Solen blivit hyllad i våra största dagstidningar kan man väl ses sig i stjärnorna efter ett bord här. Men vi hade bokat in oss redan!
Att öppna ett ställe mitt i det fortfarande ganska döda Slakthusområdet i Stockholm/Globen kan verka som risky business men inte om man heter Adam & Albin. De har haft fullsatt sedan starten. Min kollega Marie har redan varit här flera gånger och hon läskas med sina beskrivningar om hur gott allting är.
Glad att ha fått bord här innan recensionerna trillade in
När Jag träffar tidigare Allt om Mat-kollegorna på Freyja styr vi upp nästa middag direkt. Kris bokar bord på Solen en månad senare. Vilken härlig känsla när jag enbart hört bra om krogen. Jag tar mig hit kommunalt. Skriver in fel adress i GPS:en istället för Tallvägen 45 skriver jag 44 och hamnar på en ödeplats på precis andra sidan av hela området. Efter en svettig språngmarsch hittar jag till slut fram till Solen.
Här möts man av en enkel uteservering med träbänkar och parasoll. Musik skvalar och det är redan full fart i baren, som är det första man kommer in i. Ett steg längre in finns personal redo att ta hand om de som bokat och de som inte bokat. I baren kan man äta hela menyn, på uteserveringen kan man i skrivande stund äta pizza som beställs i baren.
Vi satsar på smårätter på Solen
Vi tar in massor av vatten och en aperitif medan vi kikar på menyn. Allt låter gott. Men jag är inget stort fan av pizza och hoppar gärna den. Vi bestämmer oss ganska snabbt för att ta in alla smårätterna, sju stycken, och dela på dem. Sedan får vi se.
In kommer hummus, baba ganoush, krispig bläckfisk, tzatziki på squash, coppa Iberico, råbiff och kycklingleverpaté. Allt är gott men för en gångs skull är jag inte mest förtjust i råbiffen som är lite för stark och lökig för mig. Istället älskar jag hummus och baba ganoush med avokado och allra mest älskar jag kycklingleverpaté med färska fikon, korinter och rågbröd.
Kycklingleverpaté är också den rätt som passar allra bäst till vinet vi valt, en vit Bourgogne: Monthelie från Jean-Philippe Fichet. Ett vin som faktiskt kommer från det företag jag jobbar på, Moestue & Cask. Det är både smörigt och fruktigt och ger mig rysningar. Så gott!
Urban känsla i Slakthusområdet
Vi äter tills allt är slut och riktigt slickar skålarna. Men sedan är vi så mätta att vi inte orkar någon fler rätt. Vår underbara servitris fyller 30 år just i dag och hon ger oss bästa tänkbara service hela kvällen. När vår sittid är slut skickar hon ut oss i kvällssolen med en flaska cava, Clos Amador, och vi njuter som galningar. En av de där sällsamma kvällarna när det aldrig slutar vara varmt.
En annan sällsam sak, notan! Jag hade blivit varnad för att det lätt drar iväg – som det gärna gör med små- och mellanrätter – när man bara beställer in allt som låter gott. Men för vårt sällskap som tog varsin aperitif, delade på en flaska Bourgogne och en flaska cava och åt sju smårätter gick det på 750 kr per person inklusive dricks till en nybliven 30-åring. Det var det verkligen värt.
