Mathias Dahlgrens nya vegokrog Rutabaga – jag har testat den!
När Mathias Dahlgren väljer att stänga sin tvåstjärniga krog Matsalen i Grand Hôtel för att öppna Rutabaga, en helvegetarisk finkrog, blir jag så klart nyfiken. Och SÅ nöjd med att få bord där dagen efter att restaurangen öppnat! Här är mina tankar om mat, service och stämning.
Jag har fjärilar i magen när jag och kära mannen stolpar i väg till Rutabaga i den mörka februarikvällen. Alla hjärtans dag och allt! Men mest tänker jag på maten vi ska få äta. Jag har aldrig ätit något som Mathias Dahlgren lagat som inte varit gott. Dessutom har jag alltid fått utmärkt service på hans restauranger, så mina förväntningar är skyhöga. Sveriges bästa kock, den enda som vunnit guld i Bocuse d’Or, har slagit igen sin lyxkrog med två stjärnor i guide Michelin, och öppnat Rutabaga, en helvegetarisk krog.
Vår trevliga servitris förklarar pedagogiskt hur vi ska beställa och dela på rätterna. Jag har anmält några (för mig helt nya!) allergier innan vi kom och detta har de full koll på. Fyra rätter att dela på två blir lagom säger hon. Och det stämmer bra. Vi tar rostad blomkål med grön bearnaise (175 kr), friterad jordärtskocka med gräddfil och pepparrot (155 kr), mango och mozzarella (250 kr) och en ceviche på avokado och jalapeño (165 kr).
Till detta tar vi varsin drink, jag får den godaste, blekselleri, gurka, gin, lime och svart limesyrup (195 kr). Mannen väljer en med umeshu, tofu, citron och sojarostad sesam (195 kr). Även den god men lite sötare än min superfräscha syrliga. Jag får erkänna att detta är första gången i livet som jag tycker att drinken passar helt utmärkt till maten. Med vatten vid sidan av förstås.
Det kommer in flera extragrejer som är bjudis. Supergoda kanderade cashews, ett makalöst gott yoghurtsmör, goda små bröd och en något chilihet ananas. Det känns lyxigt och bjussigt. All mat kommer till vårt bord i ett huj! Det går fortare för köket att langa ut rätter än det gör för bartendern att skaka ihop och fixa de snygga drinkarna. Att äta fyra rätter här kan gå rasande fort. Och det vill en ju inte!
Något snopna efter att vi råkat hastat i oss våra rätter vill vi inte att middagen ska ta slut, och vi har ju faktiskt bordet till klockan 20.00. Vi delar på en dessert och får underbart gott bryggkaffe till (60 kr per person, men då får du hur mycket kaffe du vill). Kokosglass med vattenlingon serveras med på tok för lite dulce de leche! (130 kr)
Alla rätter vi äter är goda, den enda som inte gav mersmak var blomkålen. De andra tre skulle jag gärna äta igen.
Stämningen på Rutabaga är väldigt annorlunda jämfört med den som fanns i Matsalen. Då var det viktigt att besticken låg spikrakt och jag fick aldrig någon myskänsla, förutom vid Matbordet där det kunde bli riktigt gemyt. Nu är det bra musik, men ändå pratvänligt. Många olika sorters möbler samsas i lokalen och är både snygga och sköna. Det är nästan svårt att tro att det är samma lokal faktiskt. Sedan hjälper det förstås till att vi hamnar intill några vi känner (Andreas Ivarsson på KIT och hans fru Emma), plus att jag har en kollega som sitter vid drop-in-bordet så att jag får gå in där och kika, samt smaka på hennes drink med kålrot. (Inte alls lika god som min!)
Vi har tur och får en liten pratstund med Mathias Dahlgren som berättar att satsningen känns helt rätt och att det är en trend han ser bland sina kollegor ute i världen också.
– Det är ju så att nu vill många krögare öppna krogar som de själva skulle vilja gå på. Inte krogar som andra skulle vilja äta på.
Ja och så blir det ju trevligt också. Vår nota slutade på 1350 kronor, vilket känns helt rimligt. Den kommer dessutom med en stor bit chokladkaka med honung på som vi gärna kladdar med till vår förtonde kopp kaffe.
Nu när vi har sovit på saken så reagerar mannen på att vissa rätter känns väldigt dyra medan jag reagerar på att det billigaste vinet på glas kostar 160 kronor, ett glas champagne 200 kronor, alkoholfria drinkar går på 135 och de med alkohol 195. Här hade de kunnat göra Rutabaga ännu mer tillgänglig genom att ha åtminstone ett vin på glas för dryga hundringen. När en väl får bord här är det klart att en vill lyxa till det med vin eller drink till maten. I övrigt har jag inga klagomål. En vegetarisk finkrog är ett toppeninitiativ och jag kommer väldigt gärna tillbaka.
Jag delar ditt positiva intryck Malin, funderar också på det där med prisnivån (har inte bestämt mig än vad jag tycker). Tack för trevligt sällskap!
Tack själva!
Nej det tar lite tid att smälta alla intryck och priser. Men den bestående känslan är att jag vill gå tillbaka och äta morötterna! Rätt rivna då så klart. 😉
Hej Malin, kul att läsa om ditt besök på Rutabaga.
Visst satt ni i matsalen?
Ja precis Annika!
Har du varit där och vad tyckte du?
Malin
Vi åt i lördags på Rutabaga och tyckte också att maten var supergod även om några rätter var väldigt dyra. Vår servitris rekommenderade 5-6 rätter att dela på, och det tyckte vi var en aning för mycket. Fem rätter är lagom om man är riktigt hungrig.
Det som min man och jag reagerade starkt på var dryckespriserna. De är helt orimliga. Vi drack öl till maten, och då får man för 65:- SEK ett litet glas, ca 0,2 l. Det räckte inte långt. Vill man alltså ha motsvarigheten till en stor stark som brukar vara 0,4 l betalar man 130:- SEK.
Hej Vera!
Precis så känns det! Om de vill vara så tillgängliga och avslappnade som de säger så tycker jag också att de kunde ha billigare dryckesalternativ. Om det funnits ett billigare vin på glas och maten inte hade kommit in i en sådan rasande fart hade jag nog gärna tagit ett glas vitt till maten. Jag går dit igen nu i början av april och ser verkligen fram emot det men nu vet jag ju lite bättre hur mycket mat vi behöver och hur fort det går.