Vem sitter inne med grundreceptet på gazpacho?
Jag brukar försöka gardera mig genom att skriva ”detta är ett högst oortodoxt recept på …” eller: ”Det här är min högst egna tolkning av rätten…”, eller: ”Jag vet att det är fel, men jag har bytt ut persilja mot koriander pga älskar koriander.”
Inget hjälper. Jag har fått recept av kockar från maträttens egna hemland. Det gör ingen skillnad. Det finns tydligen, oavsett rätt, alltid minst förton personer som sitter inne på grundreceptet och känner sitt kall – att genast meddela sig, gärna genom sociala medier så att andra också kan se att jag har fel och de har rätt.
Det kan vara gazpacho, rysk silltårta eller marockansk linsgryta. Rätter som jag i mitt stilla sinne tänker att det inte finns ett grundrecept på. Det är som om jag skulle hävda att jag satt inne på grundreceptet till svenska köttbullar. OCH palt!
Vilka är de här människorna som trots mina ursäkter måste höra av sig och berätta att de använder en helt annan sorts chili i Mexiko när de gör sin mole? Jag gör så gott jag kan med det jag finner här! Och jag fattar att inte allt blir exakt likadant, på grund av att vi inte har samma råvaror. Herregud vi har ju inte heller magiskt goda tomater som i Italien, men nog försöker jag knåpa ihop en caprese då och då i alla fall. Helt fel också, säkert!
Men vi gör ju alla så gott vi kan med de ingredienser och råvaror vi har. Sedan är det väl hela kokkonstens grund att vi utvecklar recept efter eget tycke och smak. Vi bjuder någon som gillar rätten, de tar receptet och ändrar det efter sin egen smak och bjuder andra – i evighet, amen.
Samtidigt är det en avvägning vi inom matmedia måste ta i beaktning, när vi nämner ingredienser som tamarind, harissa eller yuzu i ett recept kommer läsare som inte kan hitta detta på sin lokala matbutik att höra av sig. Eventuellt i vrede.
Här på Allt om Mat resonerar vi så att läsarna nog vill hänga med i vilka råvaror som gäller just nu (där de finns), men att vi i möjligaste mån måste skriva ut vad de är utbytbara mot.
Slutligen kan jag berätta att jag inte är bättre själv. Jag höll på att sätta snabbkaffet i vrångstrupen när jag såg Jamie Oliver laga ”swedish meatballs” och strösslade blåbär över köttbullarna. Så gör vi INTE i Sverige!