Krönika: Därför älskar jag e-nummer!
I går kom pressmeddelandet om att SVT:s Uppdrag granskning gör tre program om matfusket. Mats-Eric Nilsson tar reda på hur vinet egentligen tillverkas och berättar också varför vi låter oss luras.
Mats-Eric Nilsson har med sina böcker och reportage gjort ett bra jobb med att lyfta frågor om matfusk som vi i Sverige inte hade en aning om. Och nu fortsätter han alltså med det, fast i tv.
Att vinet vi köper på Systembolaget för 80 kronor flaskan inte enbart får sin karaktär av den anrika jord som druvorna växer i, trodde jag att de flesta visste. Men det gör visst inte folk. Att det dessutom klaras med hjälp av äggvita och mjölkproteiner kommer för många som en total chock. Så det är tydligt att viss upplysning behövs.
Men i många fall tycker jag att matfusks-avslöjarna gått till överdrift. Gravt påhejade av nyhetstorkande tidningsredaktioner som gärna spär på rädslorna med säljande löpsedlar om farorna med maten.
- ”Din bearnaise-sås på burk är inte ens gjord på riktigt smör!” Nej för då skulle det ju vara en stenhård klump i kylen! Och vad är det förresten för fel på rapsolja? (Som den faktiskt är gjord av.)
- ”Tryffelolja är inte gjord på äkta tryffel!” Tryffelolja innehåller inte äkta tryffel för att den inte skulle ge någon smak åt oljan. Inte desto minste piggar den upp min risotto och ja, det doftar tryffel!
- ”Äggröra på hotell kommer från ägg i en plastflaska!” På hotell använder de ibland ägg på flaska (dvs ägg som knäckts i förväg och hällts i en plastdunk) för enkelhetens skull eftersom de ska fixa äggröra till flera hundra gäster.
- ”Olivolja på restaurang förvaras i stora plastdunkar!” Har avslöjaren över huvud taget tänkt på hur många små glasflaskor som går åt på en 50-litersdunk olivolja? Och vad det skulle göra med miljön om alla krögare i Sverige använde tunga glasflaskor? Nej, det kan hen omöjligt ha gjort.
Är detta verkligen så chockerande? Jag känner mig inte ett dugg lurad. Jag tycker om färdig bea på burk. Jag tycker att tryffelolja fungerar nog så bra i min risotto och jag inser att ingen människa i hotellkök med hundratals gäster kan stå och knäcka 1000 ägg innan jag kommer ner: hungrig, småsur (pga hungrig) och toksugen på äggröra.
Alla e-nummer tycks enligt avslöjarna vara satans gärning. Ingenstans pratar man om hur viktigt det är för vår överlevnad att viss mat innehåller e-nummer. Åtminstone blir det inga löpsedlar av det, av förklarliga skäl. Det skulle förmodligen inte sälja alls. Men de kunde ju testa? Här är e-numren som håller dig vid liv!
DET tv-programmet längtar jag efter. Där skulle en vettig människa, till exempel Anna K Sjögren (som bloggar här på Taffel och är med i Historieätarna mm, mm), förklara vitsen med många av våra tillsatser – vilka vi behöver och vilka som är totalt onödiga, eller till och med rent av skadliga för oss.
I samma veva som vi pratar om att skippa svinnet finns det en fin poäng att ha vissa konserveringsmedel kvar, så vi slipper slänga den mögliga tomatsalsan efter bara en dag i kylen. Eller vad vi nu råkat köpa för hel- eller halvfabrikat. Matfusksavslöjare sänker sig inte så lågt, utan lagar all mat från grunden och maler sin egen köttfärs. Men nu pratar jag om oss vanliga som köper massproducerade matgenvägar i stora butiker.
Och ärligt talat. Vi i Sverige är inte bäst på hushållshygien i våra hemmakök. Här är vi räddade av några fantastiska e-nummer som experten i tv kan
berätta mer om. Hen slår ett slag för e-nummer helt enkelt!
När kommer mitt önskeprogram SVT?
SVT visade för några år sedan en brittisk serie i tre delar om E-numrens positiva sidor, så ditt önskeprogram finns redan 🙂
Jag har inte i huvudet vad det hette, men det minns de säkert på SVT.
Mvh Tobbe
Äntligen ett sansat perspektiv – heja Malin! ??
Tack för tips Tobbe
Jag tycker att det är dags för en svensk variant också!
Malin
Tack för påhejning Magnus! ?
Hej Malin (& Anna). Synd att de flesta konsumenterna bara konsumerar utan att fundera över vad de – beträffande mat – stoppar i sig och varför vissa ingredienser ”måste” finnas med. Tycker däremot att en produkt som man kallar för Bearnaise sås bör vara gjort med smör och är således inte ”gjörbar” som convenience. De som finns i handeln i dag är emulsionssåser – typ Bearnaise!//Kurt
Hej Kurt!!
Vi diskuterade just bearnaissåsen i en annan tråd och kom överens om att den borde kallas något annat typ bearnaisemajjo, pga missvisande. Men samtidigt är det ändå en bra produkt för alla dem som inte orkar/kan slå sin egen bearnaise, eller kanske bara vill ha en matsked och då kan spara resten ist för att slänga bort oäten sås. Däremot är jag helt med på att den inte är jämförbar med äkta bearnaise som är en helt annan femma!
Kan vi också sluta använda Eldorados ”guacamole” som ett exempel när vi pratar om tillsatser. Ja den innehåller nästan ingen avocado men det betyder inte att all mat från affären är lika dålig. Det är alltid ”guilt by association” när det pratas om industrimat och det är varken rättvist eller särskilt sakligt.
För några år sedan när jag var vd på forskningsinstitutet för luvsmedel (SIK) blev jag inbjuden till ett radioprogram om tillsatser. Efter att ha redogjort för min syn, helt i linje med din blogg, återkom redaktionen och förklarade att jag inte kunde vara med eftersom jag var en man!
Mvh
Klas Hesselman
Hahaha!
Oj då Klas! Vilken tur att de kom på att du var en man, även om det var efter att de hade kontaktat dig! ?