Klassiskt julbord på Artipelag
Ibland har jag turen att få inbjudningar som är så trevliga att de bara inte går att tacka nej till. Att åka lyxig båt och ha vinprovning med goda pintxos på vägen ut till Artipelag där man sedan äter julbord till exempel. Wooho!
De spanska snittarna hade jag först tänkt skippa till förmån för årets första och sista svenska julbord på krogen. Men när jag fick se dem så funkade inte det. De var alldeles för välgjorda och goda för att hoppa över. Conny Johansson och Anders Karlsson (som blev tvåa i Årets Kock) stod för pintxos med bläckfisk, ost med marmelad, långkokt kött med pimiento de padron med mera.
Hela kvällen var till ära för Roberto Vicente från spanska vinhuset Campo Viejo som är på besök hos Pernod Ricard. Han höll den minst formella provning jag någonsin varit med om. Fyra viner provades och när han försökte få gästerna att känna bär, tobak och torkad frukt gick det väl ganska bra. När han sedan frågade: Vad känner ni att det smakar? Svarade någon GOTT! Och därmed var nivån satt för hela provningen. Väldigt lättsamt och skönt! Deras cava var helt utmärkt god, men i detta sammanhang, med bara trevliga människor, en jättefin båt och underbara tilltugg tror jag att i princip allting hade smakat fantastiskt!
Väl framme vid Artipelag steg vi i land och jag lyckades ändå uppbåda stor hunger och sug efter julmat! Vi hade med valda delar från deras julbord i vårt senaste nummer av Allt om Mat och innan vi gick för att förse oss läste Roberto Vicente på om vad han skulle äta på sitt första svenska julbord.
Mina favoriter från Artipelag är deras lättgravade lax, den inkokta laxen, och, lite skämsigt: ägghalvorna. Gubbröran och flera av sillarna var makalöst goda. Julbord är lite pärlor för svin på mig. Jag äter mest av fisken och sedan är jag proppmätt.
Rökt renhjärta, syltor, skinka… ja massa gott fans det på det kallskurna köttbordet. Men jag orkade bara med detta från det småvarma:
Ja ni ser? Man orkar ju bara inte allt! Men allt jag smakade på var underbart gott och till och med köttbullarna får godkänt. De brukar vara svårast tycker jag. Deras korvar var i toppklass, men som den äggfanatiker jag är vinner ändå omeletten med svampstuvning. Till allt detta passade ett blekt rosévin i modern stil! Det vill säga inte det bäriga saftlika vinet som var standard för några år sedan utan ett väldigt torrt och ljust litet vin.
Är man ute efter överdådigt klassiskt julbord kan jag varmt rekommendera detta, även om konsthallen och restaurangen Artipelag ligger lite i obyggden. Platsen och lokalerna är fantastiskt fina. Och kökschefen Fredrik Björlin (fd lagledare i Kocklandslaget) ska ju laga mat till Nobel-festen här i dagarna! Så ni förstår att det är toppklass på maten.
Men ändå! Det kostar 645 kronor utan dryck. Och jag som mest äter ägg och sill kan inte låta bli att tänka att de tjänar multum på sådana som mig (om jag skulle betalat alltså). Intet en enda grej från det dignande dessertbordet orkade jag, och knappt något av allt kallskuret. Julbord är som brunch i kvadrat för mig. Gott är det, men aldrig prisvärt. En helt fantastisk kväll hade jag likafullt. Här försöker jag att inte avsluta surt nu!
I’m out of league here. Too much brain power on dilapsy!
I’m not easily impressed but you’ve done it with that posting.