Aptiless – spenatpulver mot sötsug

Spenat mot sötsug.

Så fort jag ätit något salt: frukost, lunch och middag till exempel, så infinner sig ett enormt sötsug. Jag måste ha choklad! Och inte EN bit mörk vuxenchoklad utan snarare en Plopp, en bit Kexchoklad eller allra helst Karl-Fazer blå.
Det här vet jag med mig och brukar ha ett lager i ett skåp i köket, så att jag kan stilla sötsuget utan några större åthävor. Min man lider inte alls av samma sötsug utan kan helt oförstående svara: ”Nej jag är jättemätt!” när jag undrar om han också vill ha en bit choklad efter maten.
Mätthet har ingenting med saken att göra. Det här är något helt annat. Detta har också lett till att jag blivit helt oproportionerligt arg om samma man ätit upp mitt lager. Det kan ha varit en ynka Daim som låg där i skåpet, men då har jag ändå räknat med att den ska finnas där. Vredens druvor när jag öppnar skåpet och det är tomt! Det har hänt att mannen fått ställa sig och göra chokladbollar i en hast för jag kan bli nära tårarna i brist på sött.
Jag har ju i alla fall insett att det inte är normalt, eller i alla fall inte alls okej att bli så väldigt upprörd över att den man bor med har ätit upp en Daim. Därför blev jag så klart nyfiken då jag fick läsa om Aptiless, ett spenatpulver som skulle minska både hunger och sötsug.
Ändå mer intresserad blev jag när jag såg att forskaren Charlotte Erlandsson-Albertsson var involverad i produkten tillsammans med Lunds Universitet. Ja det borgar väl för kvalitet tänkte jag och ville genast prova. En dos grönt spenatpulver utblandat i äppeljuice eller vatten varje dag i en månad. Det klarar man ju?
Jag drack naturell, det finns också med äppelsmak. En dos varje morgon. Bäst och lättast är att ta det som en liten shot. Det blir en mörkgrön sörja som påminner om algblommning och luktar ganska starkt av spenat. När jag blandade med färskpressad äppeljuice inbillade jag mig att det smakade lite som nyponsoppa. Inte helt oävet. Men hur som helst var det inga problem att få i sig sin dos oavsett dryck att blanda med.
Jag kände väl att sötsuget avtog ganska drastiskt efter bara någon dag. Och om det så var placebo så fungerade det ju i alla fall. Efter tre veckor med pulvret så åkte jag bort och glömde det hemma. Men jag började inte tokäta choklad efter maten för det.
Först tyckte jag att det lät ganska dyrt med drygt 500 kronor för en månad, men då trodde jag att man skulle äta det resten av livet. Halva grejen är väl att bli av med en ovana man lagt sig till med. Och för mig räckte det ganska bra med tre veckor. Effekten sitter fortfarande i och det är nu flera månader sedan jag slutade. Nog kan jag fortfarande bli sugen på choklad efter maten, men jag tror inte att jag skulle tvinga någon att ställa sig och göra chokladbollar om den INTE finns där. Stor skillnad!
OBS! jag kände inte någon som helst skillnad på hungern utan åt exakt lika mycket mat som vanligt och gick inte alls ner i vikt som det står att man ska göra på flera hälsokost-hemsidor. Men för den som vill spara sina tänder och inte bli en galning på grund av sötsug kan jag rekommendera en kur med Aptiless.