Vad är väl en bal på slottet – åk till Engsholm och ät istället!
Att komma till Engsholms slott en av de första kalla vinterdagarna var som att komma till ett annat land. Ett annat liv! Bara en timmes biltur från Stockholm njuter du från att du stiger in i den pampiga hallen till du checkar ut. Underbar mat, proffsig service, sköna sängar och vackra miljöer hjälper till. Och då hann jag ändå inte testa bastun!
I mitt juryarbete för Svensk Måltidslitteratur blev jag belönad med en slottsvistelse tillsammans med Måltidsakademien. Eftersom jag har en fäbless för att hänga på slott trots min enkla arbetarbakgrund, eller kanske tack vare den, så jag var helt nöjd med juryns ”ersättning”.
Vi åkte till Engsholms slott på Mörkö och fick en rejäl rundvisning av Kerstin Johansson som äger slottet tillsammans med sin syster Maria Stridh. Slottet bjuder på en fascinerande historia och Kerstin är väldigt bra på att förmedla den på ett gripande och spännande sätt. Om du åker hit så försök att få en liten guidning av henne. Allt blir roligare när man vet mer om slottets bakgrund. Ja, du kan förstås också kika in på slottets hemsida för att få lite förhandsinforomation.
När vi kommer är afternoon tea uppdukat och ojojoj, ingen kan vara nere med denna testund. Nybakade miniscones, marmelader, lemoncurd, små bakverk, te och kaffe intas i ett vackert runt rum med söta små sittgrupper och klassisk musik i bakgrunden. Alla fina bakverk gör att jag får upp förhoppningarna något enormt inför middagen. Ja, jag tänker på nästa måltid samtidigt som jag äter.
Det spökar på Engsholms slott!
Efter testunden tar vi en tur runt om i slottet och får höra att det finns spöken här, det allra nyaste eventuellt Kerstin Johanssons egen far! Nu sover ingen levande person i slottet utan hotellrummen ligger en bit bort – på tryggt avstånd från nya och gamla spöken. Skönt. Det SKA ju spöka på slott. Men jag tycker ändå att det är skönt när de osaliga håller sig på sin kant.
Hotellrummen är generöst luftiga och ganska enkelt, stilfullt möblerade med fräscha badrum. Och från mitt rum, nr 19 – en milsvidd utsikt. Att det saknas tv på rummet känns bara logiskt. Här ska man sova, läsa en bok eller bara fundera på svensk historia. Det är lätt att börja grunna på hur det var att leva här förr. Och nu! Ganska långt från närmsta matbutik om man säger så.
Middag i barockmatsalen
Det är lätt att känna historens vingslag när vi sätter oss till bords i barockmatsalen som lätt skulle kunna härbärgera riddare och någon fager mö. Nu är det Måltidsakademien med Carl Jan Granqvist i spetsen och vi i juryn för Svensk Måltidslitteratur som tar plats vid bordet. Och vem är bättre lämpad att leda en middag i detta vackra slott än Carl Jan Granqvist? Diskussionerna rör sig från serveringskonst till hur många gånger man kan använda samma servett och ombyggnationen av Slussen och Carl Jan Granqvist har starka åsikter om allt. Underbart!
I köket huserar en amerikansk kock, Nancy Ford, som gärna blandar sina influenser från San Fransisco med våra svenska råvaror. Hon bjuder på mina bästa crab cakes hittills i livet. SÅ GODA! till dem en fräsch grön papayasallad som hon smaksatt med ärtskott och dill.
Hela middagen är superb! Jag är dock fortsatt skeptisk till att sous videa riktigt mör viltfilé, som kvällens av mufflonfår, i fyra timmar. Konsistensen blir som … ja lite som falukorv. Eller smör. Vart tog fibrerna vägen? Smaken är dock helt underbar och såsen fantastiskt mustig och begärlig. Tur att vi får in en stor kanna extrasås. Jag kan ju gnälla över matlagningsmetoden men jag slickade i princip min tallrik, så ta det med en stor nypa salt.
Desserten är en äppelsorbet med kanel, de andra fick kanderade nötter och jag fick havrekakskross, till den en saltad dulce de leche och vaniljkräm. Vinerna till maten är perfekta, men så är jag ju här med Måltidsakademien också.
Att vakna upp till den vilsamma utsikten gör under för själen! Sedan är jag så klart hungrig redan när jag slår upp ögonen och kommer först till frukostmatsalen. Samma barockmatsal som vi nyss åt middag i. Det är en perfekt frukost: bra äggröra, knaprigt bacon, goda bröd och lagom många pålägg där jag hejar på leverpastejen och den inlagda gurkan. Yoghurt, juice och kaffe och te finns också så klart.
Nu börjar Engsholms slott rusta för julbord och de har öppet för privatpersoner både vardagar och helger. De har också speciella julbordsweekend-paket som du kan läsa mer om här på deras hemsida.
Jag är säker på att julmaten här är underbar då allt vi åt var fantastiskt gott. Men jag skulle ännu hellre komma hit igen med mannen någon gång efter jul och äta Nancy Fords mat igen à la carte. Kanske ett weekendpaket då jag kan testa bastun också? Men vad är väl en bastu på slottet… Förmodligen alldeles underbar. Nå, tills vidare bastar jag vidare i stugan i Ola. Från slott till koja, som det heter.